En liten hälsning från oss på väg till New Zealand. Vi har nu kommit till slutet av vår segling den här säsongen. Befinner oss på Fiji en härlig plats på jorden men nu är det snart cyklon säsong så det gäller att ta sig härifrån innan de kommer. Här kallas orkanerna cykloner till skillnad mot Karibiens hurricane. Vad de kan ställa till med är det väl ingen som missat i år
Vår plan är att på fredag segla härifrån tillsammans med Captain Dan på Vagabond. Han har två gästande gastar Peter frånKanada och Ken från Florida. Vi har varit i kontakt med Met Bob metrolog från new Zealand som är pensionär och en guru säger att om Bob säger gå så och har sålt sina tjänster billigt betalar när man kommit inom vädertolkning. Alla New Zealändare vi talat med bara gå. Han är en erfaren vädertolkare de vi seglat med tidigare är redan på väg över. Vuda Marina där vi ligger är full av båtar som ska endera till New Zealand eller Australien. Passagen ner till NZ är känd för sina tuffa väderförhållanden. Lågtrycken kommer så här års söderifrån Tasmansjön mellan NZ och Australien, skapar stora problem ibland med mycket vind och höga vågor. Lågtrycken varar 5-6 dagar, gäller som vi tänkt bara träffa ett enda under de tio dagar vi tror att vi behöver för att komma fram. Prognosen ser bra ut nu men vi får nytt från Met Bob på fredag.
Efter Tuamotus Arkipelagen har vi passerat Society Islands (Sällskapsöarna) med Tahiti där vi låg i Papeete Marina och väntade på ny utombordare, därefter har vi inte legat vid kaj utan bara ankrat. När vi lämnat Tahiti var vi på många av Society Islands. Favoriten var Huahine med kristallklart blått vatten i alla toner och härlig bris mesta tiden. Trevliga generösa människor som hade nära till leende. På väg hem en kväll möter vi några cyklande tonåringar som ropar på bruten engelska, tack för att ni besöker vår ö. Gav feel good känsla. En kväll berättade en av våra vänner att en Katamaran gått på revet, alla blev evakuerade med helikopter och ingen av de sex ombord blev skadad, båten sänktes senare i havet. Vi träffade den kändes här familjen redan i Shelter Bay Marina i Panama så det kändes inget vidare.
BoraBora är den mest turistiga av öarna men har inte så mycket för seglare men mycket för charter turister som dyker och ägnar sig åt vattensporter. Hotellen var överfulla och det var full aktivitet med sjösporter. Vi besökte två annorlunda öar på väg till Tonga, Palmerston där alla är ättlingar till William Marsters som var i engelska drottningens tjänst som tillsynsman på ön. Gifte sig med en maoriflicka och även två kusiner till henne. Han fick tjugotvå barn och blev så småningom ägare till ön som han delade in i tre delar, en åt varje fru. Han skrev regler om hur man skulle leva, inte åstadkomma inavel bl.a. Han hade också en positiv inställning till båtfolk och menade att man skall bjuda in och ge service åt folk som kom över havet. Den regeln lever man efter än och ”adopterar” båtfolket. Numera bor 52 personer på ön. Vi blev adopterade av Bob och hans familj. Hämtades varje dag för lunch eftersom det inte gick att passera revet med jollar för att det var grunt, vasst och strömt. Vi fem båtar som hörde till Bobs familj brukade enas om att ta med färdiglagade rätter till lunchen så inte hans fru behövde stå för allt. De som kunde hjälpte till med lite av varje som kontroll av bojar. Vi var där i nio dagar och hade en härlig tid med kyrkobesök i lånad hatt. Bojar fick vi hyra som var satta mot revet där det oftast blåste från. Kvällar och morgnar hade vi val besök vid båtarna. Fantastiska djur som ibland hoppar upp precis som mantorna för att plaska ner i vattnet och bli av med snäckor från skinnet.
Niue är också en annorlunda ö. Innan vi anlände fick vi mail från Dan att Avanti en brittisk katamaran hade gått på Beverage Reef under natten i hårt väder. Familjen hade tur eftersom det låg en stor NZ båt där som deltog i valräkningen och kunde ta hand om dem. Andra båten på kort tid som gått på ett rev. Även denna familj hade vi träffat tidigare. Det diskuterades livligt bland andra seglare om det var sjökorten som inte stämde eller felnavigering.
Dan mötte oss när vi kom i regn och rusk. Niue är en enda stor korallsten och därför har man byggt en kaj som har kran som används för att lyfta upp jollar eller småbåtar på land för att de inte skall slås sönder på revet vid ebb. Lite besvärligt att kliva iland på trappan när man fäst jollen på kranens krok eftersom det oftast var svall i viken. Ön är ett protektorat till New Zealand. Man äger IT domänen .nu känd i IT kretsar. En annan intressant sak var alla grottor av korallsten och Lime Stone. De finns över hela ön och är fantastiskt fina. Eftersom man har NZ medborgarskap är det många som flyttat till NZ för att få arbete, man räknar med mer än 40000 personer. Många tomma förfallna hus sågs på hela ön. Numera finns bara 1700 fastboende. Hit kommer valarna från södra ishavet för att para sig och föda sina barn. Vi hade alltid valar omkring oss i viken där vi låg ankrade. Imponerande djur som bjöd på val sång ibland på nätterna, blåste och frustade så man vaknade i båtarna. De återvänder i slutet av oktober till sina hemvatten.
När vi lämnat Niue satte vi segel mot Tonga, dåligt med vind så det blev motorsegling mesta tiden, två dygn. På morgonen på väg in till Neiafu i Tonga kom en val simmande bredvid oss. Knölvalarna är skrämmande stora i en liten båt. Vi såg på flera ställen skyltar om val vett, inte tränga in sig mellan mor och barn, inte låta val hamna mellan båten och land. Inte hoppa i vattnet för att simma med valarna utan anmäla sig på turer som görs under kontrollerade former. Vid frukost i sittbrunnen satt alla på val vakt. Synd att det är så svårt att få fina ögonblicks bilder, en skugga i vattnet är ju inte mycket att se.
Tonga är det sista kungadömet i South Pacific med en otroligt vacker skärgård. Grönt och fint överallt. I Neiafu fanns bojar att hyra av dykfirmor. Staden hade mängder med småaffärer drivna av kineser. Stort utbud av varor men svårt att hitta ibland. Flera bra restauranger och en Drag Show föreställning varje onsdag. Sång och dans av blandad kvalitet, det är ju kul att få skratta ibland. Vi gick ut i skärgården och var med på öbornas fester. Grillad spädgris och tongansk mat med lite underhållning av barnen. Några seglare hade också med gitarr vilket var mysigt när vi samlades ute på revet innan solen gick ner. Fina promenadstigar och Yoga vid stranden ibland. Så börjar det dra ihop sig för översegling, alla pratar om det, några vill gå från Tonga för att korta av överseglingen med stopp på Minerva Reef. Andra vill ha en bättre vinkel och väljer att gå från Fiji som vi. 
Fiji var en överraskning, trodde vi sett det bästa men de fem ögrupperna på Fiji slår mycket. Positivt att det bara blir dagseglingar med alla rev som finns överallt och stora områden som inte är djupmätta, tar därför lite tid. Måste ha utkik och tungan rätt i mun mesta tiden. Vi hoppas på att kunna gå tillbaka nästa säsong för det här har gett mersmak. När man gästar en ö ska man ha med en bunt Kava som present till chiefen och har man tur och tid blir det Kava tillredning, sevusevu fest. Ett sätt att betala för ankringsplats. På NZ skall vi lägga båten i Wangarei Riverside Drive in Marina och konservera båten för några månader.
Tuija och Ingvar