Här kommer deras resebrev>
Ännu en säsong i paradiset>
Säsongen började i SavuSavu på norra ön Vanua Levu Fiji. Seglade från NZ och stannade en vecka i staden för att proviantera och göra i ordning båten.
En dag tog vi lokalbuss till Labasa på nordöstra delen av ön. En charmig småstad med mest indier. Vi strosade omkring i vimlet och tog oss till ett hinduiskt tempel där vi fick göra studiebesök, av med skor och fottvätt först. Männen hade shorts som egentligen inte är tillåtet i templet men prästen tillät dem att gå in. Han följde oss runt och berättade på knackig engelska om sin religion. Templet var färgglatt och glittrigt.
Vägg i vägg med templet fanns en sjuksköterska skola så Ingvar och jag tittade in. Vi blev visade till rektorn som var en trevlig ung indiska. Hon berättade om skolan och erbjöd oss att besöka ett klassrum Vi hade inte så mycket tid att använda innan bussen hem skulle gå så vi tackade nej. När vi gått en bit ropade hon på oss och ville vi skulle hälsa på hennes chef.
Han visade sig vara sjuksköterska i botten och hade många frågor om sjukvården i vårt land. Han ville bjuda på lunch men vi tackade nej och talade om varför. Vi fick en trevlig pratstund med honom även om den blev kort.
Herrarna i vårt sällskap ville köpa sulu (kjol) som är högtidsklädsel för herrar tillsammans med passande skjorta. Det uppskattas ute bland öarna av chefer när man kommer för att göra sevusevu att männen visar respekt. Man har med Kava till chefen för att få vistas på byns marker och vatten, fiske ingår också. 
Det var snart avklarat, one size och hur mycket skjortor som helst att välja på. Problem uppstår när man skall kliva i och ur jollen i sulu utan att visa knäna. Ingvar roade ett gäng herrar och pojkar genom att kämpa men fick ge upp när vi tvingades göra en ”wet Landing”. Damerna skall inte visa knän och axlar, det går bra med sarong och t-shirt.
Från Savusavu seglade vi till Viani Bay genom massor av rev. Vi blev åtta båtar så by folket erbjöd sig att laga mat åt oss i en lovo. De ordnade allt och vi betalade för oss. Festen började med Kava drink, man hade en stor balja som Kavan var tillredd i. Drycken serverades i skål av kokosnöt och gick laget runt. Konstigt nog fick kvinnorna också delta, man har släppt på många tabun. Kava var inget för oss, smutsbrunt och gav känselbortfall i munnen.
När maten lagas i en lovo gräver man en grop med stenar i botten som man eldar i och sedan packar maten i palmblad som täcks, både kött och grönsaker. Ser läckert ut när man packar upp och serverar. Mycket av deras lokala rotfrukter som kassava, taro och sötpotatis.
Viani Bay låg på en torr ö, gult gräs mellan palmerna. Mitt emot ligger den höga gröna ön med regnskog Taveuni, sådana kontraster så nära. De som dyker har flera av världens bästa dyk här, White Wall bl a.
Målet var att ta oss till norra Lau gruppen som man inte fick gå till tidigare.
Det har man ändrat på så man kan klarera in där också från början. Fantastiska ögrupper och fin segling med lite slalom mellan reven. Trevliga människor som har insett fördelarna med att släppa in
seglare i sina domäner. På några ställen ville man ha pengar utöver Kava. Någon har bett om sprit eller cigaretter. Som alltid är förändringar både på gott och ont.
Vi började i Bay of Islands och tog oss fram till byn Daliconi där vi gjorde en sevusevu.
Hela ön tog emot oss med värme och vi blev bjudna på lunch efter kyrkan på söndagen. Lunchen avnjöts sittande på vävda palmblads mattor på golvet.
Det råkade vara midsommarafton så vi ordnade lite midsommarfirande med Ulla och Pelle. Vi bjöd in ett engelskt par Hugh och Annie så de fick smaka på Janssons Frestelse och lite midsommarmatsliknande tillbehör.
Följande vecka visade prognosen starka vindar och vi började leta efter en vik i lä. På andra sidan ön fanns flera fina vikar, den första hade dålig ankringsbotten så vi fortsatte till Little Bay. Där stannade vi fem båtar och blev väl omhändertagna av Tui och Boi, ett par som hade som uppgift att förvalta markerna och vattnen som byn ägde. Allt vatten och alla öar innanför revet ägdes av byn.
Tui tog oss med till byn för att vi skulle göra Sevusevu, lång vandring vid lågvatten bland stenar och koraller i stekande sol. Byn var trevlig så när de ville veta om vi kom till kyrkan på söndagen sa vi ja och fick genast en inbjudan till söndagslunch. Tui frågade om vi ville betala en man för att hämta oss i båt. Det var vi lockade av eftersom vind och vågor var i kraftigaste laget.
Söndagen kom och vi blev hämtade av en bybo, när han startade sin motor kom regnet. Vi blev genomblöta av både salt och sötvatten. Man erbjöd oss rum att byta om i men det fanns ingen möjlighet att torka någonting. Kyrkobesöket var trevligt med fin sång, lunchen traditionell men man hade ansträngt sig för att hitta stolar åt alla. Sent insåg vi att man måste ge plats åt andra när man ätit klart, det fanns inte plats åt alla. Tillbaka fick vi gå och vi hörde senare att vår båtförare tyckte att vädret var i hårdaste laget. Inget regn på hemvägen.
Många gånger fick vi frukt och grönsaker av Tui och Boi. När vi sedan skulle segla vidare föreslog de att vi skulle ha en fest på vår strand. De ordnade brasa och solcellslampor, tog med sig brorsonen med fru och en äldre dotter. Brorsonen berättade att han fått kontakt med sin fru på internet. Vi undrade förstås hur ni har ju inget nät, han svarade det var före cyklonen Winston 2016, som tog alla antenner.
Det blev en mycket trevlig kväll med Kava och tilltugg som vi haft med från båtarna. Tui och brorsonen spelade ukulele och det sjöngs runt elden.
Så småningom var vi tvungna att ge oss av åt olika håll. Hakuna Matata seglade norrut mot Savusavu för att proviantera. Planerade att stanna på Taveoni men vi kom dit på efternatten så det var bättre att fortsätta. God segling!
Tillbaka i Savusavu gjorde vi de saker vi inte hunnit tidigare. Tittade på varma källor där man kokade mat, klättrade upp till toppen av berget och beställde mat av slaktaren.
När vi lämnade Savusavu gick vi till Paradise Resort på Taveuni. Sällskap av valar i flera timmar, försökte hålla oss på avstånd men de är lite svårberäkneliga så plötsligt dök de upp på andra sidan av båten. De valde en annan riktning till slut. Istället fick vi ett gott välkomnande av en grupp delfiner.
Det regnade mycket på Taveuni som så ofta. Vi fick tag i en av deras bojar så vi lade till och bokade bord på deras resort dagen efter. God mat, pool bad och vandring i deras kryddträdgård.
Vägen till Vuda Marina valde vi innerleden, ingen vind alls. Leden går utmed norra delen av Vitu Levu. Stannade till på några öar som Makogai som blev illa skadad av 
Cyklonen 2016 där en forskningsstation blev förstörd. Man hade jättemusslor som man födde upp och sedan följde i sjön. Även forskning på sköldpaddor. Många hus på ön blev förstörda och en donation av solceller blev också tillintetgjord. Tidigare har ordern Sisters of Mercy haft en leprakoloni där under många år, kyrkogård med många gravar.
Vi seglade till Vuda Marina för att lägga båten på land medan vi var hemma på kort visit.
När vi återvände hade vi flera seglarvänner som kommit till marinan så det blev mycket socialt. Vår plan var att segla till Vanuatu snarast möjligt för att se mest möjligt innan cyklonsäsongen börjar och vi ska segla över till Australien. Några småreparationer fördröjde men vi gav oss iväg lagom tills regnvädret började på Fiji.
Efter fyra dygns segling ankrade vi på Anatom den första av Vanuatus öar när man seglar med passadvinden från öster. Ön har 600 invånare med många blonda barn vilket är ovanligt här.
Det har bott valfångare, missionärer, slavhandlare och handelsmän på ön i perioder. De förde med sig sjukdomar, tvingade männen till att arbeta på sockerplantager i Australien och Fiji. Detta medförde att 12 000 personer minskade till under 600. Dessutom avverkade man Sandelträd och Kauri träd så ön fick inget kvar. Idag planterar man nya träd som man är mycket rädd om. Kryssningsfartygen bidrog till den höga standarden och den västinspirerade arkitekturen på officiella hus. Kryssningsfartyget kom några timmar en dag men fortsatte till Nya Kaledonien på grund av vädret.
Vi blev inblåsta men väl ankrade i deras vik. Norr om oss härjade årets första cyklon. Under två dagar kunde vi inte gå iland, då kom en båt med grönsaker ut till oss med hälsning från personal på sjukstugan.
Nästa ö norrut heter Tanna och har som största attraktion den aktiva vulkanen Yasur dit de flesta besökarna tar sig. Det gjorde vi också vilket var en lätt skräckinjagande upplevelse. Först transport till gaten som gick över ett månlandskap av grå aska och stora sprickor i jorden. Väl framme fick vi en genomgång av säkerhetsregler och hur vi skulle bete oss i händelse av att lava rinner över kanten. Absolut inte springa utan vänta och se åt vilket håll lavan rinner. Efter säkerhetsinformationen var det dags att uppvakta chefen över området med Kava enligt konstens alla regler. Så följde traditionella danser i dito kläder. Vi fick skjuts uppför berget till en parkering 200 m från kratern. Hisnande att titta ner i kratern där kokande lava bubblade. Det pågick ständigt aktivitet som kändes i marken och när det blev mörkt blev det ett fantastiskt fyrverkeri då glödande lava sprutade upp. Man graderar aktiviteten i fem stadier. Vid ett och två får man gå upp, vid fyra är det fara för de närmast boende och vid fem evakueras hela ön.
När vi lämnade Tanna seglade vi till Erromango 55 distans norrut. Ännu en ö där människor levde mycket enkelt. Försörjningsfartyget kom en gång vart halvår så det var uppskattat om vi kunde byta ris och annan mat mot grönsaker som man hade gott om. David som visade oss grottor och tog oss med till sötvattens pool i floden. Underbart med bad i friskt vatten.
När vi seglade vidare bestämde vi oss för att gå till huvudstaden Port Vila på Efate. Där låg vi för ankar och umgicks med andra seglare samtidigt som vi höll utkik efter ett väderfönster för passagen till Australien. Vi hade gjort slut på allt vi hade av presenter och bytbara saker. Väderfönstret kom så vi fick en bra segling på 8 ½ dagar till Bundaberg Australien. Under överseglingen hade vi kontakt med South Pacific Net så vi hörde hur våra seglar kompisar som valt att gå från Noumea New Caledonia fick ta sig fram med motor hela sträckan. Alla kom fram till sist och kunde delta i de trevliga aktiviteter som Down Under Rally ordnat. Vi fick många givande föreläsningar om segling i Australien. Ledig tid gick vi runt för att få bilder på kängurur som lokalbefolkningen hade mest besvär av. När vi väl fått våra bilder dök de upp överallt.
Nu fortsätter vi och seglar söderut på Australiens östra kust.
Vi önskar Er alla en GOD JUL och GOTT NYTT ÅR
Tuija & Ingvar Sy Hakuna Matata
Down Under 27° 22’ S
153° 11’ O