Molnen hängde tunga. Det var grått och trist. Nog var hösten påtagligt nära. Sista båten hade lämnat sitt rätta element. På varvet gav vemodiga båtägare sina kära en sista putsning innan presenningen lades över som skydd för den kommande bistra tiden. Några, som hade svårt att slita sig från sin sommarkompis dröjde kvar i hopp om att få byta några ord om trevliga eller dramatiska stunder under den gångna säsongen. Mestadels utmynnade det hela båtens förträfflighet eller skepparens skicklighet som parenteser och då främst när det gällde tappat saltkar i maten eller då färskvattnet tog slut vid en avlägsen kobbe.
Sällskapets årsmöte närmar sig. Man kan inte påstå att det var ett allmänt diskussionsämne. Det var mera ett konstaterande hos ett fåtal medlemmar.
-Du kommer väl till årsmötet nästa vecka? säger Lage, som är hängiven föreningsmänniska och medlem sedan 18 år, nästan 19 förresten.
-Ä, faen, säger Sne’seglaren, som egentligen heter Sune, men enligt honom seglar hårt, med vatten mestadels över rufftaket. Därav namnet.
De’ ä väl inge’ att offra på. Sne’seglaren tänkte på förra årets möte, som var i snällaste laget.
Dom där i Styret bara tycker, å där sitter resten av medlemmarna Å tycker likadant. A förresten är det skit samma.
Om man tycker till nån gång så förändrar de’ väl inget.
-Va’ är det som får dej att tro det? säger Lage försiktigt. -Jag menar om du inte själv säjer något, så är det klart att inget händer. Styret talar iu om vad dom gör. Dom kan nog göra ännu mer om det kommer några uppslag.
-Uppslag, va fan, uppslag, det vimlar ju av uppslag å idéer.
-Hur vet du det? Jag tycker inte det är så tjockt med uppslag precis, säger Lage.
-Du, jag ska tala om för dej, att uppslag och idéer finns massor. Det vet man väl från allt snack på bryggan å efter mötena, som varit före, framhärdar Sne’seglaren.
Oscar, som just lade sista handen på bottenrengöringen ett par meter därifrån, kunde inte undgå att höra diskussionen.
-Du Lage, jag håller me’ Sne’seglaren. De’ där med Sällskapet har jag aldrig förstått riktigt. Inte faen tycker jag att årsavgiften ger något åt mej. Å de’ ä bara blarr alltihop!
Lage började känna sig trängd. Två vildsinta motståndare på en gång kan vara i häftigaste laget. Han kände hur ilskan började krypa upp längs ryggraden och nackhåren reste sig och visade den underliggande hudens allra rödaste färg.
Omedveten om detta fortsatte Oscar sina utläggningar. Det behövs nytt blod i Styret, lite djävlaranamma. Å inte får man sätta sin båt där man heller! A de’ inte för djävli’t? Här blir det blåsigt och kallt till våren när man skall sätta igång med vårrustningen.
Lage, som nu lugnat ner sig lite föreslår Oscar att se till att komma med i Styret och på så vis bidra med nytt blod. Sne’seglaren får samma anbud.
Å det tar ju en jädrans massa tid å hålla på med sånt? Vad tusan tror Du familjen skulle säja? Konstaterar Sne’seglaren.
-Jamen, Du skulle få en god chans att påverka allting på ett bättre sätt.
De’ här med att snacka med stan om kajhyror, varvshyror, fixa tävlingar, fixa föredrag ordna med ungdomssektionen, se till att alla får plats på landbacken när hösten kommer, trycka på kommunen om vatten, toaletter och förtöjningsbojar i hamnen, ordna med bidrag den mån det går, vad man skall göra med klubbstugorna, framtidsplanera för varvets utbyggnad, samordna aktiviteter med andra sällskap i närheten och lite annat som tillhör de, så att säga, standarduppdragen. Under ett år har Styret ytterligare ett antal saker att bestyra och besluta. Ta det här med vinteruppläggning till exempel. Vi har fortfarande hyggliga priser jämfört med andra varv och det beror inte på ren slump. Det beror mera på ett arbete som sällskapet, representerat av Styret har uträttat.
Lage hade nu riktig kommit igång i argumenterandets svåra konst. Han riktigt njöt för nu kände han att han var som hemma i egna vatten.
Oscar, som inte hade kommenterat mögligheten till att ställa sina krafter till förfogande i Styret, tittade tvivlande på, Lage.
De va som fan. Ja, de’ ä klart att de’ä ju en del att tänka på men sånt får man iu inte riktigt kläm på, medgav han. Men det där med årsmöte och sånt, det får nog va för min del ändå. Det finns så många andra som går dit å beslutar i alla fall.
-Du, inflikade Lage, det finns annat också som har med möten att göra.
Det finns något som heter sällskaplig samvaro och det är väl också något att värna om. I ett sällskap med nära 500 medlemmar finns det säkert gott om underhållare, dragspelare, gitarrspelar mm, och visst är det väl skönt att någon gång slå loss ordentligt, även om båten ligger på land?
Årsmötesdagen kom. ”Klubbis” ordnade med kaffe, dricka och kakor. För att inte belasta var och en för hårt ekonomiskt, skulle medlemmarna själva ta med sig mat och dricka, typ ”rakabajsare”. Musik med bra högtalare hade ordnats av en medlem. Ungdomarna hade tiggt ihop lite priser till amerikanskt lotteri för att få förstärkning i kassan. Aftonen lovade att bli bra.
Under själva årsmötet var hela 52 medlemmar med, d v s hela 10% av totala antalet. Efter årsmötet hade hela 12 personer rustat sig för måltidskalaset, d v s 2,5%.
Det fina med så litet är att man lär känna alla och därför har man alldeles förbaskat roligt. Detta
hindrar ju naturligtvis inte att en strykning av decimal (tänk vad lite gör mycket) skulle om möjligt höja stamningen ytterligare.
Rolf Larsson