Var en av seglarna som juniorerna hade tillgång till
För alla pojkar och många flickor också, har i säkert någon gång hägrat drömmen att få komma långt ut på havet, ut till sjös, där det stora tjusande äventyret lockar. Att få sätta till alla klutar, låta sol och vind spela i seglen och med skummet yrande om stäven sticka iväg ut över det stora vattnet till fjärran platser. Och så att få hålla en rorkult i sin hand, känna hur farkosten blir en levande varelse, hur allt enas i ett gemensamt begär att komma framåt och hur denna härliga fågel på vågen lyder en. Att en liten pojknäve kan inverka på allt detta, få båten att elegant lova upp i vind och gå över stag med minsta möjliga förlust av fart, eller att med mjuka rörelser av skrovet passa sjöarna, så man slipper få dem spolade över däck. Det finns ingenting, som är så åtrått som detta av det manliga unga släktet, ingen kunskap, som anammas med sådan begärlighet som den, vilken rör allt, som gäller navigation och sjömanskap.
Alla pojkar de vilja bli sjömän eller ej, ha både nytta och nöje av en tid till sjös. D. v. s. under sakkunnig ledning och under i övrigt betryggande förhållanden. Ingenting har såsom sjöidrotten förmåga att fysiskt och psykiskt utveckla och i sunda banor inrikta ett ungt karlaämne. Den öppnar sinnet och vidgar blicken, den stärker självförtroendet och känslan av ansvar för varje liten åtagen uppgift. Den skärper iakttagelseförmågan och tränar en pojke att handla snabbt – och klokt. Att få ungdomens intresse väckt för det danande sjölivet är därför en samhällsviktig uppgift. Det har också inom Jönköpings Segelsällskap flera gånger beaktats. Därtill kommer, att det är ungdomen, som i sinom tid skall taga upp manteln efter de äldre, generation efter generation, och det är för sällskapets eget bestånd av utomordentligt värde att unga krafter finnas, som kunna fortsätta arbetet för uppnåendet av sällskapets mål. Enligt beslut å sammanträden den 18 okt. 1912 och den 3 april 1913 bildades inom sällskapet en junior avdelning, i vilken inskrevos pojkar och flickor ”om högst 20 år”. Årsavgiften för junior var 2 kronor, men hans medlemskap berättigade ej till deltagande i utlottningen av båtar. Intresset var under några år ganska stort, men så småningom tynade det svårt, och junioravdelningens existens glömdes nästan bort. När man inom sällskapet 1925 beslöt göra kraftansträngningar för att öka intresset för sjöidrotten, så var ett av de främsta medlen, att ungdomen skulle lockas om det nu behövdes några lockelser för att få den till sjön. Den första tanken var att få hit ett skolskepp, ombord å vilket en del pojkar kunde få ägna sig åt friskt sjöliv. Men det kostade mycket pengar, och det hade man ju inget överflöd på.
Svårigheten löstes emellertid på ett utmärkt sätt, då konsul J. Eklöf och bildhuggaren C. Christensen, båda ivriga entusiaster för segelsporten och ungdomens engagerande därför, våren 1926 inköpte en större yawl med omkr. 220 kvm. segelarea och döpt till Drottning Omma. Ombord å det stolta fartyget tjänstgjorde två examinerade styrmän och under dessas ledning fingo ett femtontal pojkar undervisning i åtskilligt, som en god sjöman bör kunna. Det var roliga färder, när Drottning Ommas segel spändes av vinden och dess stäv klöv Vätterns vredgade böljor. Det var kanske ett litet fel. Drottning Omma var i största laget, det var en stor apparat, då hon skulle ut. Och pojkar vill förstås helst ha sina egna små båtar, som de själva kunna vara kaptener på. Men det var dock en ståtlig början för juniorerna att få utbildning på detta skepp. Tyvärr gick Drottning Omma redan nästa år till främmande farvatten; den ”crossade” Atlanten och har ej kommit åter. Men det hade kommit liv i junioravdelningen.
Bland pojkarna utsågs nu en egen styrelse, och avdelningen, som snart växte, höll upprepade sammanträden, där angelägenheterna dryftades. 1927 köpte så sällskapet den från v. häradshövding L. Ohlins tid
”Vätterbekanta” yawlen Kerstin, en båt som med sina 40 kvm. i seglen var väl lämpad att utgöra övningsbåt för de yngre seglarna. Köpet gjordes dock så sent att det den sommaren ej blev fart i seglingen. Dock fingo pojkarna ofta följa med de äldre på seglatser, och intresset hölls gott vid liv. Under sommarmånaderna 1918 anställdes en ”skeppare” från västkusten, kapten Holmström, och han ledde ombord å Kerstin många nybörjares utbildning. Det var ju utställning i Jönköping det året, och segelsällskapet visade stor livaktighet. Icke minst juniorerna lågo i för att giva vår Vätterhörna ett glatt utseende med vita dukar mot blånande böljor, och intresset växte tydligt för junioravdelningens verksamhet. I kappseglingarna fingo de vara med och pris togo de också, t. ex. när lille ”Styrman Karlsson” fick pris till yngste gast, bestående i en kolossal pokal, fylld med härliga karameller!
Sommaren 1929 fingo juniorerna ännu flera båtar till förfogande. Dels inköptes en trevlig pojkbåt ”Lola”, avsedd att utlottas bland juniorerna och dels ställde doktor Ståhlberg en mindre snipa till förfogande. Det blev livligt bland pojkarna, som nu själva fingo segla, och praktisera sina lärdomar. Åtskilliga av dem ha visat sig vara som klippta och skurna till goda seglare, och alltid har humöret varit friskt och viljan god. Inte den minsta malör har inträffat, någon pojke fått sig ett ofrivilligt dopp, men det är ju bara skönt ibland. Sommaren 1929 fingo en del juniorer ge sig ut med Kerstin på en första långfärd runt Vättern, under överinseende av stationsskrivaren M. Gerhard, sällskapets intendent och juniorernas allt i allo, som lagt ner ett outtröttligt och uppoffrande arbete för deras bästa.
Under vintern 1929—1930 höll kaptenen i flottan M. Cleve, chef under flera år för Afa-LilIs seglarkurser, en lärorik och intressant instruktionskurs i åtskilligt, som hör till sjömansyrket, och pojkarna liksom flickorna, voro icke sena att besöka föreläsningarna, som de voro överförtjusta i. Innevarande sommar ha juniorernas flottilj ytterligare ökats, i det sällskapet till utlottning inköpt ännu en pojkbåt, ”Astrea”, och denna liksom förut nämnda båtar ha juniorerna fått ganska fritt använda. De ha i år också företagit dels en tur till Hjo under midsommar helgen och dels en långfärd runt Vättern och därvid skött sig, som det anstår verkliga sjömän att göra.
Den 15 november 1928 antogs nytt reglemente för junioravdelningen, enligt vilket till samma avdelning hänföras de, som ej fyllt 21 år. Årsavgiften är numera 3 kronor och denna berättigar till 3 lotter i eventuellt båtlotteri. Men även andra åtgärder hava vidtagits för höjandet av intresset för segelidrotten bland ungdomen.
1928 introducerades sålunda i Jönköping den s. k. modellbåtsseglingen, d. v. s. segling med små modellbåtar, ett nöje, som väl alla pojkar någon gång ägnat sig åt. Det var den kände pojkvännen och seglaren kapten Olof Traung i Göteborg, som ivrade för denna gren av segling, och i samband med sällskapets stora ”utställningsregatta” den 22 juli 1928 höllos också i hamnen kappseglingar med modellbåtar, därvid sällskapet hade äran såsom tävlande se ett par av Göteborgs duktigaste modellbåtsseglare med sina vackra små båtar. Därvid fingo också pojkarna vara rorsmän och ett av Svenska
Modellbåtsklubben uppsatt vandringspris mellan Göteborg och Jönköping erövrades av Jönköpingspojkarna. Om samma pris har sedan tävlats varje år, ömsom i Jönköping och i Göteborg. Senare ha också åtskilliga vackra modellbåtar byggts här i Jönköping.
1929 fingo på konsul Eklöfs bekostnad ett par pojkar från junioravdelningen resa till Göteborg och där under ett par dagar deltaga i sjöscouternas intressanta övningar liksom i modellbåtskappseglingar.
Sedan styrelsen för sällskapet under våren 1930 från chefen för Svenska Kryssarklubbens seglarskola, kaptenen vid kustartilleriet Gustaf Bernhardt, fått mottaga en förfrågan huruvida icke sällskapet vore villigt att ställa ett eller flera stipendier till förfogande för att någon pojke skulle kunna få deltaga i årets seglarkurser å ketchen Gathenhielm, beviljade sällskapet ett sådant stipendium å 150 kronor. Till stipendiat utsågs junioren Nils Björklund och denne har också under härliga fem veckor i södra Sveriges, danska och tyska farvatten deltagit i de utomordentligt intressanta och lärorika seglingar och övningar, som bedrivas ombord å Gathenhielm. Sällskapet har intresserat sig för denna seglarskola därför att den ger ett enastående tillfälle för pojkar att under verkligt insiktsfull ledning komma i åtnjutande av en på samma gång lärorik, nyttig och rolig utbildning och så hoppas sällskapet att den eller de juniorer, som kunna deltaga i sådana kurser, skola låta sina lärdomar komma hela junioravdelningen till del. Årets representant, Björklund, har hedrat sitt sällskap; han fick vid den examen, som inför höga marinmyndigheter m. fl. hölls efter kursen å Gathenhielm, mottaga ett av de tre stipendier, som utdelades. Det är att hoppas, att sällskapet även under kommande år kan bli i tillfälle att sända någon pojke till dessa säkert oförglömliga seglarkurser. Men det är klart, att alla dessa strävanden för ungdomens utbildning m. m. draga stora omkostnader, vilka segelsällskapet icke kan tänka sig att alltid bära. Tankar har varit uppe att få till stånd en särskild juniorfond, vars avkastning skulle gå till främjandet av junioravdelningens verksamhet på olika sätt. Det är att hoppas, att dessa tankar inom en snar framtid skola kunna förverkligas. Det är ett mål, som är väl värt att arbeta för och vinns målet, kan Jönköpings Segelsällskap lugnt se framtiden an, ty ungdom, som vill ut på blåa böljan, kommer alltid att finnas.
SOM UPPFOSTRINGSMEDEL
för såväl unga som gamla är Vår idrott den allra yppersta.
Bliv medlem av Jönköpings Segelsällskap.