Till Galapagos efter en vindfattig nio dagars tur från Panama

S/Y Hakuna Matata har kommit till Galapagos efter en vindfattig nio dagars tur från Panama. Det finns ju inga tankställen så man får tänka på att köra med ekonomifart. De berättar att ett trevligt avbrott och nöje var alltid på morgnar och kvällar med de lekfulla delfinbesöken som gjorde att den spegelblanka ytan fick liv när de tumlade om runt båten. Ett annat besök var också de många fåglar som med förkärlek slog sig ner på deras solpaneler och lämnade stora visitkort på panelerna där stora skurbosten fick göra tjänst.

Frustande pilotvalar

Ibland fick de även besök av pilotvalar som frustande undersökte vad det var för konstigt flytetyg som inkräktade på deras vatten. Men de måste ju bli vana för det är rätt så många seglare som seglar runt på våra hav. Ingvar och Tuija hoppades att de skulle visa kortaste vägen så de kunde komma fram under arbetstid, för tjänstemännen hade ett påslag på 100% på icke ordinarie arbetstid.
Galapagos är ju unil i världen och för att man skall få tillträde till någon ö där så får man förbereda sig mycket noggrant. Man måste nästan vara iso9000 certifierad. Rutiner för att ta hand om sopor, långa listor vad som kan godkännas av mat och frukt och vad som inte accepteras måste signeras för att få godkänt och även uppfyllas. Det gäller för allas skull att allt uppfylls för det skulle ju vara bedrövligt om man som gäst förde med sig något som skulle skada. Det mest nervösa är ju bottenmålningen som måste vara så effektiv att inga växter eller levande organismer fraktas med köl och botten.

Hakuna Matata uppfyllde alla kraven vilket inte alla båtar gjorde. Hoppas bara att de hade tillräckligt med mat och vatten för nästa etapp är ju 3000 NM vilket är ca 560 mil och tar ca 20-30 dagar utan att se land någon gång.

UI Puerto Baquerizo Moreno på San Cristobal utanför Panama

Ett litet utdrag ur deras hemsida http://syhakunamatata.se/#home
Vi gled sakta in på morgonen i Puerto Baquerizo Moreno på San Cristobal som är närmsta ö när man kommer från Panama och hittade en plats att ankra i viken. Försökte få kontakt med agenten och ville ha granskningen klar så vi visste om vi fick stanna. Han hade förstås annat att göra så han tittade in och önskade oss välkomna och meddelade att han återkommer med myndighetspersoner senare.
Vi började slappna av när tiden gick och plötsligt stod de där. De fyllde vår sittbrunn och började ställa några frågor. Dykaren talade om att han går ner och inspekterar medan vi fyllde i våra blanketter. Innan vi visste ordet av var man klar och dykaren hade också kommit upp och meddelat att allt var OK. Vilken lättnad, kändes nästan snopet efter alla förberedelser.
Viken hade 3000 sjölejon som fanns överallt, i staden på gatorna och bryggorna och i badvikarna. De var också intresserade av att låna en badbrygga eller en ponton av båtarna att ligga och sova på under dagarna. De var inte aggressiva men kunde grymta lite och visa tänderna om man körde bort dem vid sjötaxibryggan. I viken fanns också många sköldpaddor.

High Lands, sköldpaddsuppfödning, fina vandringsleder

Ön var trevlig och lokalbefolkningen hjälpsamma och vänliga trots att vi inte hade något gemensamt språk. Vi tog taxibåt iland varje dag och var ibland på utflykter och strosade ofta runt i affärer för att se om vi kunde utöka vårt livsmedelförråd. Tappra försök att ladda Internet utan att lyckas, våra brister i spanska och lokalbefolkningens dåliga erfarenhet av telefonkort och modem. Vi blev tipsade om Carolina som läste på universitetet och som bodde i segelbåt i viken. Hon var en trevlig person och utan att egentligen veta hur så fick hon vårt SIM kort att fungera. Hon ordnade en fin utflykt för oss upp i High Lands, sköldpaddsuppfödning, fina vandringsleder och som avslutning härlig strand med bad. Ville skicka med oss örtkryddor men vi kunde inte ta med eftersom vi skulle besöka fler öar.
Bestämde oss för nattsegling till Isabela. Precis före solnedgången dök det upp mängder med jätterockor, Mantarey´s som hoppade högt och landade med ett plask i vattnet. En teori är att de har parasiter på kroppen som försvinner när rockorna landar hårt på vattenytan. Mäktigt när några hoppade helt nära vår båt.

Hajar och små pingviner utanför Isla Isabela

Isla Isabela var en mycket lugnare ö med avslappat tempo. Vi låg ankrade och hade mycket fisk omkring oss bl a hajar. Kändes inte så kul att bada även om de var små. Små pingviner fanns också i närheten. Vi hade planerat dagsutflykt men så fick Ingvar plötsligt hög feber. Inga andra symtom direkt men visade sig komma från magtarm kanalen. Beslutade oss för att segla till Santa Cruz som nog har större utbud av service. Motvind och motorgång.

Tropiska sjukdomar

Natten efter fick Ingvar ny febertopp. Jag läste på morgonen om tropiska sjukdomar och föreslog att vi skulle söka läkare. Hittade via vår agent en mycket bra på ett privat center med dykkammare. Han frågade var vi varit och efter undersökning satte han diagnosen bakteriell Dysenteri som är vanligt på öarna. Vatten och kyckling är vanliga smittvägar. Antibiotika, smärtstillande och läkemedel för att återställa kroppen till normal balans.

Efter tre dagar kunde vi promenera till Darwin museet och samtidigt ta en titt på Lonesome George, jättesköldpaddan som blev mycket gammal och föreföll vara den enda av sin art så när han dog 2012 skickades han till New York för obduktion. Nu är han tillbaka och man har gjort ett fint rum med luftkonditionering där man visar honom.

När Ingvar tillfrisknat var han jättesugen på mat så vi festade på hummer, skaldjur och fisk som finns rikligt. Favoritstället var en gata som stängdes av kl sex och sedan användes av flera olika restauranger. Typ av gatukök, billigt, gott och alltid överfullt.

Efter återbesök hos doktorn för att vara på den säkra sidan när vi ska ut på den längsta etappen 3000 NM till Marquesas Franska Polynesien förbereder vi oss för ca 25 dagar i havet. Inte utan lite fjärilar i magen.

Future winds med Agnetha och Hasse

De har stannat upp I Thailand och seglar runt, runt med med olika gäster. Har många bra loggböcker och fina bilder på http://www.futurewinds.se/

De besöker många öar med mer eller mindre konstiga namn. P g a att vi har fått mycket kort tid innan publiceringen av den nya hemsidan kan vi inte vänta på reseberättelser från våra två båtars berättelser bara för JSS. Men de kommer och som vanligt att den som väntar på något gott väntar alldeles för länge.

Ingmar