Tropik hälsningar från 16˚45´48” S 179˚53´26”E>


Nu börjar vi sakta vänja oss vid värmen i tropikerna på Fiji efter några vintermånader hemma som vi lämnade för höstmånader i New Zealand. Vi landade i Auckland dagen före starten av Volvo Ocean Race så vi övernattade och kunde se starten innan Pelle som hyrt bilen för att hämta Ulla rattade ”hemåt” till Whangarei där våra båtar fanns i marinan.
Det var mars i subtropiska norra NZ när vi kom tillbaka, dagarna var som svenska sommardagar medan kvällar och morgnar var kyliga.
En del arbete som riggning, ny genua, sprayhood, kapell och ny autopilot, regalvanisering av kätting var gjort. Återstod att köpa solpaneler och småsaker. Ny bottenfärg ordnade Simon Christensson som sprutmålade med en färg som sades vara den bästa. Polering/vaxning av skrovet gjorde vi själva. Vår dingy lämnade vi in för översyn och nya åror skaffades.
Dagarna gick fort eftersom de var kortare, mörknade redan vid sextiden. Vi hade insett att vi måste röra på oss mera så vi såg till att utnyttja motionsslingan som var lagd utmed vattnet. Dessutom gick vi in till staden 3 km dagligen.

Vintermånader


När vintermånaderna började och det hade kommit snö på Sydön fick vi tid över, bokade flyg till Christchurch på Sydön och en husbil att bo i

Efter drygt tre timmars flygresa landade vi i Christchurch där vi hämtade husbilen. Det hann bli mörkt innan vi lämnade hyrfirman. Inte alldeles enkelt med vänstertrafik och att hitta campingen som de föreslog att vi skulle ligga första natten. Vi körde runt och till slut bestämde vi oss för att övernatta på en parkering vid ett varuhus.
Det var ingen snö eller halka när vi kom och prognosen var lovande så de tyckte inte vi behövde hyra snökedjor vilket var lugnande.

Tekapo Bay


Det är otroligt svårt att bestämma sig för vart man vill åka i detta natursköna land. Vi valde Tekapo Bay för den turkos gröna sjön 720 möh. Där finns fina vandringsleder och Spa med termalbad med 3 olika bassänger med olika temperatur. Ett observatorie fanns högt upp på fjället, med på världsarvslistan. Där kunde man ägna sig åt stjärnskådning. Vintertid var orten skidort med många fina backar. Vägen dit var också en njutning.
När vi lämnade Tekapo körde vi mot havet utmed en slingrig vacker väg i underbar natur med hisnande sträckor där vi var tvungna att stanna för att kunna möta stora lastbilar. Hade aldrig fungerat att köra i mörker.

Vi valde Oamaru för att se blå småpingviner vid Friendly Bay där de brukar komma mornar och kvällar. Kampingen var nere vid vattnet i den lilla staden. Värdinnan rådde oss att åka till Christchurst och se Antarctic Center som också har pingviner.
För kvällens måltid föreslog hon oss att gå till Bryggeriet.

Trevlig miljö och mycket lokal befolkning.

Polarexpeditionernas bas


Tillbaka i Christchurch letade vi upp Antarctic Center och tillbringade en dag där. Centret är bas för alla polarexpeditioner.

Vi såg många pingviner, hälsade på Husky och åkte bandvagn i simultanbana som gav känslan av terrängkörning. Vi fick också känna på polarkyla i kylrum med konstsnö och hård vind som ökade kylan från -28 till -42 grader. Lyssnade också på föreläsningar om olika expeditioner.
Efter åtta dagar åkte vi till Whangarei och började planera för passagen till Fiji.
Seglade mot Opua tillsammans med Loupan. Nattankring på vägen så vi hann testa alla nyheter.
Det var kul att träffa vår kompis seglare Dan som förlängt sitt uppehållstillstånd till ett år. Han hade bokat i marinan åt oss. Han följde med oss när vi behövde proviantera. Han fick också sin utlovade intervju för sin film som han gör för Kanadensisk Tv.
Som vi gjorde vid överfarten från Fiji till NZ anlitade vi vädergurun MetBob som gav oss sina bedömningar om vädersituationen.

Avsegling mot Fiji


Väderöverraskning


Ingvar avlöste mig vid niotiden efter två timmars sömn och jag hann lägga mig men inte somna när ovädret kom som om någon tryckt på en knapp.
Vi revade direkt och innan natten var slut hade vi tagit in allt av segel utom en meter som vi inte fick in av genuan . Farten blev ändå för hög och vi var rädda för att komma alltför tidigt mot revet in mot Savusavu. Upplevelsen blev som i en torktumlare, kast från sida till sida. Sopsäcken som stod på däck såg Ingvar blåsa iväg från babordssidan och kom sedan tillbaka med vinden från styrbord tom. Befarade att våra sopor spridits på sjön men när dagen grydde såg vi att de två soppåsarna stod kvar på däck mellan relingen och solpanelen. Det var bara ytterpåsen som tog en flygtur.
Smidig inklarering i Savusavu, desto mer salt städning och tvätt.
Busstur till Labasa var också en upplevelse. Befolkningen dominerades av indiskt ursprung. Liv och rörelse överallt. Besökte ett hinduiskt tempel där prästen visade och berättade. Grannen var ett sjuksköterske College där vi gjorde ett givande studiebesök.
Nu kryssar vi runt i norra Lau group där vi besöker olika öar.

Trevlig sommar alla JSS are
Önskar Tuija och Ingvar