Det var lördagseftermiddag år 1979. Jag gick hemma i min lägenhet och tänkte. Kunde inte släppa tanken på vår gamle JSS’are Yngve Löf. Den som, mig veterligt, varit medlem längsta tiden i segelsällskapet. Tidigare på dagen hade jag besökt mina gamla vänner Isa och Gunnar Eklund. Då sa Gunnar på sin sjungande norrländska dialekt: ‘Men hör du Helmer dä va väl för jädrigt att ingen tänkte på gratulera Löven. Han har ju fyllt sjutti år, vet ja.
Till slut bestämde jag mej. Ringer till Löf Han har säkert mycket att berätta. Så här blev det:
-Hej Löf det är Lennart Helmer. Hur mår Du?
-Ja, hej. Jaså är de Du? Jo, jag mår bra, fast jag sitter här ensam. Det var roligt att Du ringde.
-Hur var det att: fylla 70? Blev du mycket firad? Vi borde gjort något för Dig.
-Jo jag fyllde den 10 september men ‘hade avsagt mej uppvak3ning. Sådä va inget. Jag reste bort. Åkte upp till Vadstena. Tog in på pensionat och åt en god middag. Där var bara jag å e gumma. Men ho va pigger den, skulle du sett. Vi satt å prata som om vi känt varandra länge. Hon kom in till mej me kaffebricka å sjöng för mej så vackert. Så jag blev riktigt firad. Sen gick jag ner till hamnen å titta på båtarna. Det var kappsegling under helgen, runt öa, så jag hade trevligt.
– MenLöf Du är Jönköpingspojke?
Jajamensan. Jag är född på Bergbackagatan på Bymarken den 10 sept. 1909. Min far var bohuslänning av gammal sjöfolkssläkt. Så det är där jag har lärt mej att slipa båtarna i terpentin. Jag har aldrig haft en blåsa i lack en.
-Men Du är väl inte helt ensam? Har Du inga barn?
Jag har två systrar, fast vi träffas inte så ofta, det blir så. Min gumma hon dog i februari 1977, å barn har jag inga.
Din första båt, hur gammal var Du då?
-Jag var nog inte mer än tio år då. Dä var en snipa. Jag köpte den av slaktarn å gav 12 kronor för den. Den var lite dålig i botten. Men far hjälpte mej göra den inordning. Jag gjorde ett sprisegel av gamla säckar, som man hade på den tiden. En gång blåste det upp rätt så bra, å då sa folk som bodde däromkring. “Titta, nu är Löva-ungen ute å ska dränka sig igen”. Men den gången var det inte jag. Dä var min gamle far som tagit båten å gett sej ut. Han var inte dålig.
Men första lördan jag hade den i sjön, rodde jag med drag mellan Åadrätten å kajen, å fick så mycke röding att jaghade betalat hela båten. Jag sålde fisken och fick 2:-/kg, å pengar över.
-Hur långe hade du den båten?
-Den hade jag i 3-4 år. Sen sålde jag den till en som hette Tryggve. Han var byggnadssnickare från Taberg. Jag fick 25 kronor för den, å han hade den å fiska med i Tabergsån. A där fick han mycke fisk.
– Vad köpte du då?
-Den andra båten köpte jag av Valter Johansson för 50 kronor. Då va en notabåt (större smpa). Den riggade jag också med riktiga sprisegel å mast. Drog not vid Åadrätten å Djupadalen (Dunkehallaåns utlopp vid Kaptcnsbo). Lade också nät och andra grejer. Den båten hade jag en 6-7 år.
-Vad hände sedan då?
-Sen köpte jag en motorbåt Konjako. Större snipa, som var ruffad å med inombords tändkulemotor, Nydalsmotor. Den var gjord på Nydals gjuteri. Det var två bröder. De hette Tedde och David med efternamnet Eriksson. A så hade de en kompis, som de kallade Kalle Svante. De gjorde tre båtar nånstans nere på västra Holmgatan i nåt skjul. Konjaico köpte jag. Den andra hette Snabbsen och den tredje Groggen. Det var trevliga å duktiga grabbar. De gjorde motorerna själva. Sedan har jag haft en 4-5 olika motorbåtar. Den sista hade jag en 10-12 år.
-När blev du medlem i Segelsällskapet?
-Det blev jag nån gång 1933-35, å det var roligt på den tiden. Jag seglade mycket med en båt, som hette Elgony, en 40:a. Konditorn köpte henne av Storm-Pelle i Karlsborg. Konditorn kom till mig en da å sa Ska du hämta hem båten åt mej? Jag betalar taxi om Du seglar hem henne åt mej.’
(Konditorn han hette Erik Johansson å hade Alma Petterssons konditori mitt emot BB. Storm-Pelle, som hette Peter Axelsson, hade Kanalhotellet 1 Karlsborg. Han hade en son, som hette Julie å han var född nere i Afrika vid bergen, som heter Elgony. Det var därför båten hetter så. JulIe har haft Stora Hotellet. Nu har hans syster Kanalhotellet.)
-Jag fick med mej ett par grabbar. Men de hade aldrig seglat. Det var fint. Vi åkte taxi till Karlsborg å hade trevligt på hotellet. Klockan 12 på natten sa jag: ‘Nu är det fint väder, så nu sticker vi.’ Dä gjorde vi. Men pojka de frös, så de gick ner å la sej, å jag seglade. Men det var ju i mitten på oktober, så jag tyckte de kunde hjälpa till. Jag skotade åt, å det började blåsa. Det började komma opp vatten i slagen, så det började bli blött i kojerna. Då kom de opp. ‘Ska Du dränka oss?’ skrek de. Inte mådde de bra. Men klockan 10 på förmiddan var vi hemma med båten. Det gick undan värre.
Seglade du mer sedan med den båt en?
-Ja, jag seglade mycket med den båt en. Jag var nästan jämt med Konditorn. Det var jag å Cigarr-Johan. Ja, Cigarr-Johan var med mycket på Elgony. (Cigarr-Johan hade cigarraffär på Smedjegatan). Vi hade mycke roligt på den tiden.
1940 gifte vi oss, jag å gumman. Vi var gifta i3 6år. Det var då de kalla vintrarna var. Hon var bra. Aldrig gnatig.
Vi höll ihop. Jämt var hon med mej ute på sjön å på slipen.
Jag var 13 år när jag började arbeta på Jönköpings Snickerifabrik. Där var jag i 11 år. Sedan var jag 1 1/2 år i Hovslätt som kutterhyvlare, gjorde list. Ett år var jag på Tabergs Möbelfabrik. 28 år var jag i kronan som snickarbas i Tenhult, men när de flyttade till Värmland, sade jag till översten:
Nu får Du hjälpa mej med pension. Å det gjorde han. Då var jag 59 år. Sedan har jag varit pensionär. Gått på slipen å pysslat. Ibland hjälpt glasmästarn (Einar Ostlund) å lärt mej skära glas. A medlem i Sällskapet har jag varit i snart 50 år Å slipmåstare i 15 år. Det var jag å gubben Klang. Vi haddc’t ihop.
Ja, Häxan, som Klangen hade, har jag seglat mycket med. (En 55:a skärgårdskryssare). En gång kom vi till Vadstena, jag å Nils Klang. Då stod där en liten pojke vid bryggan, en 10-12 år. Han var inte så stor. Dä var Adam det. (Kurt Adamsson med Tian). Han var bara en liten parvel då, men segla skulle han.
‘Vad gör Du här?’ sa Klangen. “Har du ingen att följa med?’
‘Nej, jag kom för sent att följa med Motalapojkarna och segla.’
‘Du får segla med oss, sa Klang.
Det gjorde han. Det var en bra och kvick liten grabb. Så Klang gillade hon om, å sa, att han skulle söka opp oss, om han kom till Jönköping. Min fru var också mycket med på Häxan och seglade.
50 kronor om året hade vi, Klang och jag, som slipmästare. Men Klang sa:
Du kan ta pengarna, för Du har skött det här så bra . Jag satte betongstolparna till staketet med svågerns pojke till hjälp, då 10-12 år.
Den bästa jäntan under åren på slip en var nog i alla fall Malou (Manrie Louise Dickér). Hon tjärade slipersena å hjälpte till med allt. Hon är bra, den jäntan!
Adam kom senare till Jönköping å sökte upp mej. Byggde ett litet skjul. Det första nere på slipen. Sedan började vi bygga båthus lite till mans. Mitt byggde vi i vattnet. Fyllde ut kärret med 65 billaster sten, Jämnade till å lade asfalt uppepå. A det håller än. Hela området var förresten från början bara kärr, som vi, efter hand fyllde ut. Vi fick gå på plankor utefter sjön, å dra grejerna på en cykel förbi Holmen (nuvarande Beijcrs). Det var några små åkerlappar runt stället, å där fick man inte gå. Båtarna stod stöttade med bräder under bockarna för att in sjunka i vattnet.
Ja, det är många minnen. Men det är knappt ingen som tror en, när man kommer till att tala om det. Jo, de gamle i Sällskapet förstås, som minns det. Men dc yngre kan knappast förstå, såförändrat som allt blivit från då och till nu.
Originalbilderna finns hos Birgitta och Alf Johansson Huskvarna
Berättat av Lennart Helmer (som för någon tid sedan lämnade oss)
redigerad/Ingmar